Calcium

Mozartkulor!


Jag band en dörrkrans..


Med kaffepaus såklart!


Såhär fin blev kransen!!



Jag bakade saffransmuffins.. den smeten säger jag bara.. den var nästan bättre än en orgasm!


Jag dansade runt med min smet... inget kunde skilja oss åt...


Fast min man tog mitt förnuft till fånga.. även om han var trött..


Och dom blev såååååå goda!!


Och jag hade lyckats! Men lite till mig blev jag allt mitt i smeten...



Och Julefriden kunde infinna sig..



Det var min jul... =)

Ja, jag hade ju tänkt att jag skulle träna innebandy idag.. igen...
Men förkylningen har tagit mig med storm, så jag orkar faktiskt inte..
Men jag fick ett uppmuntrande sms av min tränare, så nu känns det lite bättre..
Rösten har dock återvänt, det tackar vi för!

Pratade med tjejen som har min blivande lägenhet idag.
Hon höll på att flytta för fullt idag, sen skulle hon städa, så på torsdag, som utsatt, ska jag flytta till stan!
Till min lilla lya.. läskigt.. jag har aldrig bott i stan förr ju.. men det blir bra, jag känner det på mig!

Nu är det bara att vänta in CSN-pengarna så att jag kan shoppa böcker, för det är en hel del man ska ha på Komvux!
Kommer säkert gå loss på 1500.-
Ja, det är såå roligt med utgifter.. usch, jag ryser bara jag hör ordet.. utgifter.. UUUUHHH!!

Jag älskar verkligen min dator.. Conrad.. För det ska bliva hans namn..

Hejj!

ja ni.. min röst har verkligen gått och gömt sig i källaren eller nåt..
Idag viskar jag mest, det kommer liksom inte ut mer ljud ur mig än så..
Det i sin tur innebär att man bli ganska anfådd, eftersom det går åt så mycket luft när man viskar.
Man orkar liksom inte prata långa meningar.. man blir.. slut. Helt enkelt!
Och uppe på allt så är jag förkyld och det är ingen hit.
Jag är trött på att va sjuk jämt.
Jag har fan vart sjuk hela dethär året...
Typ varannan månad har det varit något.. minst.. ibland en gång i månaden..
Jag kanske borde börja med något slags kosttillskott?

Vad tror ni?

Imorgon är det innebandyträning..
Frågan är om man ska träna när man är såhär..
Ja, jag vet inte..
Titti?? Ska man träna när man är krasslig?


Tjo.

Ja, mina vänner..
Nu är jag tillbaka, så då vill det till att ni börjar slänga in lite kommentarer också!

Jag är ännu kvar i stada med Fredrik.
Vi hundvaktar och har Simon.
Inte för att Simon gör mycket väsen av sig, men han är här. Det känns bra.

Fredrik och Jag har kommit in det som vi hade de första veckorna när vi var tillsammans.
Vi kan verkligen inte få nog av varandra. Det är HELT fantastiskt.
De där stunderna med prat, med sånt prat som man aldrig skulle dela med någon annan än den man älskar.
De heta stunderna som blossar upp bara sådär, hela tiden.. Och utan att man vet ordet av så är det igång...
Det är fantastiskt underbart! Jag älskar när allt är såhär bra. Jag älskar honom.

Och här sitter jag med min fina nya dator, som jag också älskar väldigt mycket..
Men inga namnförslag har det kommit in ännu...(?)

Jag har förresten kommit in på alla kurser jag sökte på Komvux!
Det blir Matte B, Naturkunskap A, Naturkunskap B, Historia A och Svenska A.
Det är Matte B och Naturkunskap B som jag inte har och behöver för att komma in på Sjuksköterskelinjen, och de andra har jag bara halvtaskiga betyg i, och ska försöka plugga upp dom.
Men det blir nog bra..

By the way.. ska man ha inflyttnngsfest när man flyttar in i en lägenhet på 20 kvm???
Det blir ju förbannat trångt alltså.. men finns det hjärterum så finns det stjärterum?

Min röst har förövrigt gått och gömt sig.
Det toner som jag får ur mig låter mest som en tupp i målbrottet..
Kan bli ganska kul ibland.. ; )


Ses...

Bara ett litet meddelande till dom som tycker att jag är fruktansvärt oartig och inte svarar på era sms..

Jag håller på att bråka med 3 som en idiot.
Tyvärr är min mobil för tillfället spärrad för utgående samtal och sms.

Så, jag får era sms, men jag kan inte svara på dom!
Och ni kan ringa till mig, men jag kan inte ringa till er!

Så tro inte att jag inte tänker på er för det gör jag!
Men är det något viktigt ni behöver få svar på snabbt så är det bättre att ni ringer..

Anledningen till att jag bråkar med 3..? Ja, jag kan ta det i snabba drag..
Det tillkom en kostnad hos den lokala operatören i thailand som jag inte blev informerad om innan jag begav mig österut.
Trots att jag ringde och frågade väldigt noggrant innan jag åkte.
Dom talade noggrant om för mig på 3's Kundservice att det bara skulle kosta 0,69 kr per minut att ta emot samtal..
Så självklart trodde att jag tog emot samtal för 0,69 kr per minut.
Nu tillkom de 8,50 kr per minut hos den lokala operatören så jag har räkningar de kommande 2 månaderna för nästan 10 000 svenska kronor. Lurad?! Ja.
Well, well.. jag krigar för fullt..


Hej.

Oj vad jag har blivit dålig på att uppdatera!
Jag kom liksom av mig med bloggandet i Thailand så nu måste jag försöka ta upp det igen!

Jag kan ju börja med att berätta att jag fick en alldeles egen laptop i julklapp av mor och far.
Så då kanske det blir lättare att blogga oftare..?

Julen har varit kanon. Fredrik har funnits vid min sida för det mesta, och jag har sjungit ursäkta, men skiten ur mig..
Julkonserten på julaftons-förmiddag gick bäst.. Jag älskade varenda minut!!
Och så mycket beröm! Man växer som människa..
Det tråkigaste är väl att jag har vart lite småkrasslig under hela julen och jag har inte riktigt kunnat vara så mycket Emilia som jag velat.

Ikväll, annandagen, var jag och sjöng i Sproge Kyrka.
Allt gick dock käpprätt åt fanders.
Rösten var helt ur form av allt sjungande och min förkylning.
Så jag började försiktigt å tjejernai Collina-kören fick stödja mig i sången.
Efter halva konsert en fick jag en fruktansvärd magvärk och trodde att jag skulle svimma.
Jag fick bita ihop tills gudtjänsten var klar för att sen vingla ut ur kyrkan där jag trodde att jag skulle spy å svimma på samma gång.. HU!!!
Hem kom jag tillslut efter att mamma kört mig och där kunde jag ta min medicin mot magkatarr och då var det som att trycka på en knapp. Det försvann direkt!

Nu är jag i Visby med Fredrik igen. Vi är hundvakt åt hans kompis, så jag passade på att ta med mig min nya fina dator..
Jag undrar vad jag ska döpa honom till.. För det är en han, det är jag säker på..

Gitarren har ju fått namnet Emil..
Några förslag kanske?

Av Fredrik fick jag förresten skitsnygga underkläder i julklapp..
Svarta med broderat silver på.. =))
Och så fick jag ju Lacoste-parfym också..
Touch of pink som jag hade önskat mig..
Han är fin han min man..


Puss på er!

Åh Hej å Hå!

Håller på att ladda för fullt inför sjungningarna i Jul.
Ni kommer väl..??

Julafton kl.10 i Hamnkyrkan, Klintehamn
Juldagen kl.18 i Klinte Kyrka
Annandagen kl.19.30 i Sproge Kyrka

Välkomna!

Var på sånglektion igårkväll.
Jag kände mig ringrostig efter att inte varit på sånglektion på typ 5 veckor..
Sen kändes det väldigt mycket att man rökt som en borstbindare i Thailand.
Men, men.. Det var ingenting jag var överraskad över..
Nu är det bara att sjunga så mycket det går fram till Jul.
Smörja upp rösten med lite glögg kanske..? =)

Reportearen blir följande:

-Dagen är Kommen (Oh Come all ye faithful)
-Stilla Natt
-Julen är Här
-Gläns över Sjö och Strand
-Oh Helga Natt
-eventuellt, Det strålar en Stjärna

Det ni! Det får ni inte missa!


Min älskade Fredrik har redan räddat min Jul.
Han kom igår med Julskivan som Sanna, Shirley och Sonja gjort tillsammans. Our Christmas.
Jag älskar deras röster alla 3 och Sonja Aldéns version av Ave Maria skulle jag kunna lyssna på när jag dör.
Hela skivan är helt otroligt bra, och uppskattar man bra röster och julmusik så är det här den ultimata skivan!

Den där riktiga Julkänslan börjar äntligen krypa in under mitt skinn.
Och med denhär skivan är den svår att undgå.

Äntligen kom min älskade Jul.
Äntligen är jag hos min älskade Fredrik.

3 veckor var på gränsen till för lång tid att vara ifrån Fredrik.
Det kände jag den första dagen hemma.
På gränsen att man börjar glida ifrån varandra på något sätt.
Självklart saknar man ihjäl sig efter varandra, men man får INTE tappa dendär tråden..
Det är så viktigt!
Jag kommer ännu ihåg somrarna på Gotland när jag var tillsammans med Pär.
Självklart saknade jag honom och det var jättebra att komma tillbaka till honom i Skellefteå, men det var precis som om vi hade hunnit skapa ett eget liv utan varandra under de 2½ månaderna vi var ifrån varandra...
Det är livsfarligt!

Nä, aldrig att jag ska vara utan Fredrik så lång tid igen.
Det här vill jag inte förlora.
Det här vill jag aldrig riskera..
Han är ju min soulmate.
Det är redan konstaterat.

Och nu ska vi fira Jul ihop..
Jösses vilken Jul!!
Den kommer att bli den underbaraste på länge!
Förutom att Farmor inte med då..
Hon kommer jag sakna varje Jul i resten av mitt liv.
Varje Jul har jag suttit här och väntat.. för när Farmor kom, då var det dags att öppna julklappar.
Hon var alltid hos min farbror och åt lunch med hans familj, sen under Kalle Anka gick hon hem till oss.
Och den där kalla mjuka kinden mot min när jag slängde mig i hennes armar innanför dörren, den glömmer jag aldrig!
Hon skulle älskat Fredrik. Precis som jag.

Men jag vet att hon tittar ner.
Hon lér varje gång hon ser mina ögon lysa av lycka när jag tittar på Fredrik.
Hon är så lycklig för att jag är lycklig.
Henne har jag att tacka för allt. Och då menar jag ALLT.

Tack, Farmor.
Jag älskar dig.

Ja, Jösses!

Var ska jag börja???
VAR SKA JAG BÖRJA???

Vi hamnade i Karon Beach, Phuket, Thailand. Alla 3 veckor!

Jag har haft det underbart.
Vi har haft bra väder, ca 35 grader 2 veckor av 3.
25 grader i vattnet. minst, alla dagar.
Solen har på det hela taget strålat 2 veckor av 3. (Vilket var ganska perfekt, man blir stekt annars..)

Thailändarna är snälla och hjälpsamma, för det mesta. Det finns alltid rötägg.
Bott perfekt för 50 kr/natten. kalas! =)

Känns så onödigt att skriva dethär, alla vet ju redan dethär! Alla har ju redan vart i Thailand eller känner någon som varit där.. Så varför skriva om Thailand. Jag kanske ska skriva mer om hur JAG har mått, om hur JAG haft det..?


De första dagarna gick väl åt att vänja sig vid värmen, det var ganska jobbigt. Det är så fuktig luft!
Känns lite som man inte kan andas.. otäckt. Men ändå skönt på något sätt.

Danne & Johan som jag åkte med hittade ganska snabbt sin lilla Scandinavian Bar som dom hängde på hela nätterna, vilket gjorde att dom inte var vidare sociala när det var dags för en annan att vakna..
Så den första veckan innan lillasyster kom var jag ganska mycket ensam, men det var skönt.
Jag gick upp och åt min frukost i lugn och ro. Gick ner å hängde på stranden, snackade lite med strandpojkarna som jobbade där.. Det var kalas när jag tänker på det i efterhand även om det kändes lite ensamt.
Men jag fick verkligen egentid.. Och jag behövde det. Det var väldigt nyttigt för mig att inte kunna göra så mycket mer än att bara ligga och lyssna på vågskvalpet. Terapi kanske det kallas? ; )

Tillslut kom min syster. Efter en vecka. Min älskade syster som jag inte sett röken av på 8 veckor.
Det värmde i själen och tårarna sprutade..
Jag flyttade in med henne å Nicole som hon reste med. Nicole tog extrasängen och jag å syster tog dubbelsängen.
Det var så underbart att vakna på morgonen och bara titta på henne.
Eller att vakna på natten och höra henne ligga och gny oroligt, ta min hand och lägga på hennes arm, och märka att hon lugnade ner sig på en gång. Hon är så söt, och så underbart vacker och fin, min syster! Jag är så stolt!
Jag älskar henne så...

Vardagen tog sakta sin form även i Thailand.

Ja, vi var påväg på ö-luff en gång. Men syster blev jättemagsjuk så det fick va..
När det gått över efter 2 helvetesdygn hade ingen lust att ge sig iväg längre..
Vi hade det ju så bra där vi va..
När syster blev sjuk var det som om någon kom och tog tag i hjärtat på mig. Hon blev verkligen JÄTTEsjuk och hade feber och kräktes för minsta lilla vätska hon fick i sig.
Det blir genast mycket svårare när man är i ett land som är så varmt, där man MÅSTE få i sig vätska.
Vi provade med allt.. Resorb, vattenmelon, cola. Ja, gudarna vet vad..
Men det tog någon timme och oftast efter att hon sovit så satt hon inne på toa och hulkade igen..
När hon ännu höll på efter 1 dygn började jag bli riktigt orolig.. Och när dom dessutom frågade nere på hotellreceptionen om hon behövde åka ambulans tog ångesten tag i mig. Jag kunde inte tänka på annat.
TILLSLUT, blev hon hungrig och vi började så försiktigt, försiktigt med typ 1 skiva vattenmelon och hon svor för att hon inte fick äta mer.. men vad skulle man göra då.. jag var så glad för det minsta lilla hon fick behålla..
Så, dagarna gick och hon var back in topshape! Och jag andades ut, det vill jag lova!
Nu förstår jag hur oroliga mammorna blir när deras barn blir sjuka!


Det får nog räcka för nu..
Några bilder kommer också här!

Puss!