Calcium

Och helt plötsligt vaknar jag i stan.
Sitter i en fin vindsvåning, lyssnar på Peter LeMarc och dricker kaffe.
Om en stund ska jag ta mig ner till galgberget och gå en promenad.
Hur kunde det här bli sant?
Hur kunde det bli såhär?
Det har gått otroligt fort, men det bara känns så otroligt rätt.

Men ikväll ska jag tillbaka ut till Klinte. Innebandyträning!
Ska bli väldigt roligt. Jag har så ont i ryggen bara.. Ovan med en mjuk säng, kanske!?

I veckan blir det till å baka..
På lördag ska jag fira min födelsedag, med ett trevligt litet kalas.
Danne & Johan kommer och vi ska eventuellt boka biljett till Thailand.. WEEII!!
Nog för att jag har börjat få ett litet hjärnspöke som heter Fredrik, han säger mig att jag kommer längta hem väldigt mycket..
Men det är väl bara bra, att jag får längta lite.. men det känns redan som jag väntat och längtat  tillräckligt..
Typ hela livet..




Göm mina händer, dölj mina spår.
Håll om mej, Älskling. Håll om mig hårt...