Calcium

Vad hände med det liv som jag har byggt på tillsammans med en annan människa i drygt 2 år?

Borta...


Ja. Det gick fort. Men jag är ännu nöjd med mitt beslut. Även om det känns tomt.
Min mobil har ringt 1 gång idag. Den brukade ringa hela tiden. Alltid var det någon som undrade hur jag mådde eller bara vad jag gjorde. Är det då ingen som bryr sig längre..? Eller är det jag som känner mig ensam bara..?

Satt med tjejerna på hamnen ikväll. Dom kommer alltid att vara mina tjejer. Vi kommer alltid att ha varandra.
Vi är på så olika stadier i livet men ändå har vi inga problem med att bara vara med varandra. Vi kommer alltid att vara vi.

Jag saknar Skellefteå lite. Känns konstigt att jag inte ska bo där igen. Jag började just lära känna staden. Jag hade precis lärt mig hitta. Jag har kommit till stadiet i ett avslut där jag känner mig ensam och vilsen. Där man kan få för sig att vända tillbaka bara för att det är tryggast så. Men jag försöker jobba framåt, inte bakåt. Bakåt, där har jag redan varit. Framåt, där är allt öppet. Jag kan göra vad jag vill. Oj, vad vill jag? Jobba? Plugga? Resa? Jösses...

Det är skönt att jobba. Då slipper man tänka.