Calcium

Hej å Hå!

Nu var det ÄNTLIGEN fredag!
Som jag väntat.. Har jobbat nästan 40 timmar på 4 dagar nu.. hårt, hårt... men roligt!
Man blir så involverad i brukarnas liv när man är med dom så ofta. Ser deras dåliga och bra dagar. Man växer som människa, och man vet att, det här är jag faktiskt bra på!
Jag känner mig stolt över allt jag fixar på mitt jobb. Läkare ska ringas, distrikssköterskan ska ringas, man ska på apoteket och hämta ut medicin och man ska ringa till Distriktssköterskan igen.
Jag är fena på det jag gör och jag är så säker på att jag upplevs som en av dom som verkligen lägger sin själ i sitt arbete. Jag är så glad att jag fick jobb i hemtjänsten och inte på konsum. Tänk vad mycket mer jag fått ut av det jobb jag har nu...

Känslorna svallar och jag vet ärligt talat inte var jag står någonstans. Jag längtar efter Pär så det kniper i magen. Men vad säger man? Det kanske ska vara så? Är det ett tillfälligt infall?
Träffade Pärs farbror Morgan på Warfsholm i onsdags. Jag började stortjuta och fick en reaktion jag inte var ens lite beredd på. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Men planerna som jag har fram till Juni nästa år står fast.
*Jobb till 16:e November i Hemtjänsten.
*Resa nån vecka.
*Få världens underbaraste kusinbarn.
*Jobba lite nån vecka till.
*Plugga på komvux under våren.
*Jobba sommarjobb på Hemtjänsten igen.
*Plugga sjuksköterska någonstans i Sverige.

That's all for now. Thank you för uppmärksamheten.