Två fåglar.
Det är så känsligt dethär med sång.
Ens sångröst går ju liksom inte att ändra på.
Visst kan man utveckla den, men det kommer ju alltid att vara ens EGEN röst man hör.
Jag har en liten fågel på min axel såfort jag sjunger numera.
En som talar om hur dålig och tondöv jag är.
En fågel som frågar vad jag ens gör på denhär skolan, om jag verkligen skulle tro att jag skulle passa in där bland alla andra som är så duktiga..
Det är skitjobbigt.
Jag har aldrig haft bra självförtroende när det gäller musik och sång, men just nu är det verkligen i botten, precis som mitt vanliga självförtroende.
För på min andra axel sitter en ful stor kråka som kraxar om hur fet och ful jag är och frågar mig hur jag ens vågar visa mig bland andra människor när jag ser ut som jag gör.
Det värsta är att det inte spelar någon roll hur mycket andra männsikor säger till mig att jag är vacker och att jag sjunger bra, så tror jag inte på det själv..
Så har det varit i hela mitt liv.
Jag har aldrig varit tillräckligt bra på någonting.
Sådär, nu har jag öppnat mitt hjärta för er.
För dethär har jag aldrig berättat för någon förrut.
Kommentarer
Postat av: Mariah
älskade Emilia, du är så vacker och bra! den bästa Milian som jag känner. jag vill bara att du ska inse det, och jag tänkte fortsätta försöka! du betyder mycket! kärlek/Mariah
Postat av: Anonym
Du är världens bästa Emilia! Man kan inte vara bäst på allt, men alltid bäst på att vara sig själv, och det är du!
PUSS
Postat av: Anonym
Tycker du kan ta och fråga dem där fåglarna vad dem gör på din axel istället. Fråga dem om dem inte ahr något bättre för sig än att sitta och hacka på dig som inte gjort något ont.
Postat av: ZarahL
Kära Emilia.. du är ju så fruktansvärt bra.. Och jag skulle vilja ge den där fågeln en rejäl snyting.. Emilia är ju sååååååååå bra på alla sätt!
Massa kramar
Trackback
