Calcium

Nu är jag inne i en såndär jobbig period igen..
Trött på att leva sambo-liv.
Egentligen så har jag ju aldrig fått bo själv, när jag är mitt vanliga jag.
Sist jag bodde själv så var det när jag hade mina kramper, å då vart ju allt helt upp å ner.
Undrar om jag skulle behöva bo själv ett tag nu när jag är "normal"..?

Det första läkaren i Umeå frågade när jag var där får någon månad sen var:
-Bor du ännu med din sambo?

Han sa att det var väldigt vanligt att man blev en ny sorts människa när man blev krampfri och att det därför var ganska vanligt att man behövde vara själv.. För nu kunde man helt plötsligt det..

Förrut kunde jag inte vara själv särskilt mycket, även om det var några små stunder då och då..

Undrar om jag bara känner såhär lite tillfälligt eller om det kommer att hålla i sig..?
Nu när Pär har varit borta och jobbat i veckan så slog det mig hur skönt det var att kunna komma och gå som man vill.. Suck..

Nu har alla från skolan åkt hem till sina nära och kära, utspridda över hela Sverige..
Ja, Mariah är ju t.o.m. i England..
Det kom att kännas väldigt tomt helt plötsligt..
När man inte har något att göra annars så kan man alltid ringa någon på skolan och hitta på något.
Men nu är alla bara borta och jag är kvar med nästan samma människor jag kände innan jag började på Solvik.
Alltså typ ingen.
Är det såhär det ska kännas den 30:e Maj..? Då kommer jag att gråta floder..
Det som just började kännas så bra. Att jag äntligen skaffat mig ett riktigt liv här uppe i norr..

Tur att jag ska fortsätta att plugga på Komvux i höst.. Då får man kanske lära känna någon till..
Fast det kommer ju aldrig att bli samma sak.. Då går man ju aldrig som en klass, utan har enskilda kurser. 
Har jag tur kanske någon ska läsa samma kurser som jag.. Någon man kan hinna lära känna lite bättre..
Det blir nog bra när jag får börja plugga till sjuksyrra. Då kommer vi ju att gå tillsammans i 3 år..
Men jag är inte där än..
Berättade igår för min mattelärare att jag har ADHD, jag har liksom inte behövt nämna det förrän igår när jag nästan, nästan fullständigt bröt ihop. Tårarna var inte långt borta, men dom sved under ögonlocken..
Ligger ungefär 3 veckor efter i min matteplanering. Förhoppningsvis tar jag igen det nu när jag ska läsa matte 4 timmar i veckan istället för 2.. Hoppas att det ger resultat.
Jag ska även få en assistent som sitter med mig och jobbar för det mesta, det känns väldigt skönt!

Nu blev dethär lite för långt för att ni ska orka läsa känner jag, så nu slutar jag..

P & K.