Calcium

Jaa. Så var det dagen efter systers student. Det var lite obehagligt att komma tillbaka till Donnerstudenten efter 3 år. Jag fick rysningar av både välbehag och sorg när den första studentklassen kom ut på balkongen.
Som vanligt var Esteterna lite annorlunda med sitt musikval medan de andra klasserna körde sitt: School's out for summer, school's out forever.. Det är ju helt klart mer roligt att se på Estetklasserna.

Fick se nån gammal lärare och nån gammal kompis.
Men egentligen ville jag bara mest gråta. Det kändes så fruktansvärt sorgligt att våran klass aldrig fick ha den sammanhållning som dessa klasser verkade ha och har haft i 3 år. Herregud! Vi kände ju inte ens varann. Jag vet inte ens vad en del hette i efternamn.
Jag skulle så gärna vilja gå om gymnasiet. UTAN epilepsi, utan killarnas förbannade kommentarer.
Man känner sig verkligen lurad på den tiden som skulle ha varit, enligt de flesta, den bästa tiden i ens liv.

Jag skulle därför vilja avsluta dagens blogg med att citera Cher: "If I could turn back time".