Calcium

Livet är en pest.
Fy! Vet att det är nu jag ska vara lycklig för mitt nya liv, men det går ta mig faan inte!
Allt känns bara grått å trist. De få gångerna jag skrattar är det så jag reagerar på att jag skrattar..
Man går här å lunkar omkring i skitvädret å allt är bara suck!
Jag känner mig så jävla negativ att jag inte vill va med mig själv.

Skolan börjar den 20 augusti.
Den 18 augusti är den namncermoni för Livia.
Det blir tajt, men jag får åka hem den 19:e.
Just idag känner jag mig inte ett dugg taggad. Jag hoppas att det kommer.
Eftersom allt känns skit nu så gör väl skolan de med. Men det ordnar sig.

Pär kommer om några veckor i alla fall.
Sen åker vi hem å börjar om. Han & Jag.
Jag tror allt kommer kännas bättre när jag får komma iväg på dagarna.
Skaffa lite kompisar å ha ett eget liv. Det blir nog bra.
Blir det inte bra med skolan så får vi väl flytta hem hit några månader å se om de funkar bättre.

Fy vad jag är negativ. Men va faan ska man göra då.