Calcium

Jag tror att jag äntligen börjar få koll på vem jag är.
Efter 2 månader utan Pär kan jag säga att jag är en egen människa igen.
Det har tagit en massa tid och en massa funderingar och en massa saknad.
Men nu! Nu är jag JAG. Inte en del av någon annan.

Jag jobbar mycket nu, tillslut efter alla sjukdomar kunde jag komma igång med mitt jobb.
Jag jobbar minst 40 timmar i veckan och det tar det mesta av min energi just nu.
Men jag är glad för det. Jag älskar mitt jobb och jag vet inte hur jag ska kunna släppa det sen i mitten av november.

Den 19:e aug åker jag till Kajsai Stockholm.
Den 21:a åker jag till Skellefteå för att hälsa på mina vänner och hämta mina saker.
Allt ska hem till Gotland. Trots att jag inte ska bo själv.
Jag ska bo kvar här med min familj och bara känna lugnet.
Spara lite pengar, och förhoppningsvis åka till Thailand i November.

Jag fullkomligt älskar att vara jag idag.
Såhär har jag inte känt på, nästan på dagen, 6 år.
Natten till den 20:e augusti 2002 började mina kramper.
Idag är det den 7:e augusti 2008. Och jag är lycklig. Jag menar det verkligen, jag är lycklig.