Calcium

Ja.. och åter en gång detta år så vänds mitt liv upp å ner. HELT upp å ner.
Sköterskan från Neurologavdelingen i Umeå ringde för nån timme sen. Den 3 Juli ska jag läggas in, och den 4 Juli ska jag opereras. Min hjärntumör ska avlägsnas från min kropp, och jag ska förhoppningsvis få ett i fortsättningen anfallsfritt liv. HELA Juli kommer jag vara inlagd, å så gick det med denna sommarens planering...
Pär hinner alltså inte att komma ner till ön innan jag ska åka upp...
Jag hoppas att VI ska kunna komma till Gotland senare i sommar, eller i början av hösten.. Kanske till Klintemarknad, vem vet.. Vi får se hur jag mår..

Att ha haft denhär tumören i 5 år och 2 månader har varit en ständig kamp.
Att aldrig kunna vara HELT avslappnad, alltid ha ett "tänk om..." i huvudet, det har varit en plåga.
En ständig oro som till å med satte mig på psyket i en månad, då hela gotlands kommun sa att jag hade en "psykisk störning". Jag var alltså rädd för anfall helt enkelt. Och den rädslan skulle alltså vara en "psykisk störning".
Att alltid ha ont någonstans, oftast i ryggen, armbågar och huvudet, efter alla gånger jag ramlat.
Det har också gjort mig stark, fruktansvärt stark. Aldrig mer kommer jag att tvivla på mig själv. Nu klarar jag ALLT!

Så hejdå till den lilla knöl som förstört den mesta tiden av min ungdom, den som förstörde min student, min studentbal, min thailandsresa som aldrig blev av.. Ja, det är många saker jag kan räkna upp som jag missat..
Jag kommer inte att sakna dig för 5 öre, ALDRIG kommer jag sakna dig!



Precis så ser den ut.. Storlek å allt.. Fast på mig sitter den på den vänstra sidan, längst bak...