Calcium

godmorgon..

Ja, för igår var jag knappt vaken. Jag mest spydde å sov. Fy vilken dag.
Festade ordentligt på Reagge-festen och eftersom jag inte festat på hur länge som helst så blev de som de blev. Men det va kul! =) Observera också att jag inte hade några kramper igår, dom brukar ju hagla över mig när jag är bakfull annars! =)

Det bara regnar å regnar, alla mina inne aktiviteter börjar ta slut. Jag bakar, spelar gitarr, kollar på film, läser... Men nu kommer jag snart inte på mer.. Inget som jag tycker är kul i alla fall!
Kan inte någon ringa å dra med mig på något roligt!!?

Ikväll ska hela min familj till Kneippbyn å se på Sahara Hotnights, Bo Kaspers och The Ark. Om jag följer med så har jag inga mer pengar sen.. Jag vill inte sitta ensam hemma.. Men om de blir förskräckligt väder, alltså att det regnar ikväll med, då kanske de känns lite lättare att inte vara där..


Kanske hörs lite senare!

Kisses.

Tjohej! (något gladare idag..)

Idag är det dags för den årliga tävlingen som alltid går av stapeln nere i Klintehamnen varje sommar. Tävlingen arrangeras av min morbror och tävlanden måste han någon närmre relation till någon av ursprungsdeltagarna.
Tävlingen går ut på att alla får 2 hopp, från badbryggan och ner i vattnet. Hoppen bedöms och godkänns av min morbror som är Domare. Man får olika poäng för hoppen och efter att alla gjort sina hopp utses en vinnare.
Jag har aldrig vunnit.
I år är det 6:e året vi har tävlingen, som förövrigt kallas "BOMBEN" (eller The Big Splash när vi är internationella).
Varje gång jag inte vinner blir jag sur på riktigt en timme eller nåt. Det handlar ju om Eternal glory för guds skull!

Ikväll är det Reagge-Festival borta på Garvaregatan 2. Syrran ska spela, å de ska bli såå kul!
För att få va med måste man va utklädd. I Reaggekläder då...
Har filat hela förmiddagen på vad jag ska ha på mig. Det är INTE lätt att hitta kläder som passar. Men nu ska det nog bli bra! En flummig gul klänning och en reaggemössa på huvudet, lite smycken å sen får vi se..!



I don't like Reagge, Oh no, I love it!

Livet är en pest.
Fy! Vet att det är nu jag ska vara lycklig för mitt nya liv, men det går ta mig faan inte!
Allt känns bara grått å trist. De få gångerna jag skrattar är det så jag reagerar på att jag skrattar..
Man går här å lunkar omkring i skitvädret å allt är bara suck!
Jag känner mig så jävla negativ att jag inte vill va med mig själv.

Skolan börjar den 20 augusti.
Den 18 augusti är den namncermoni för Livia.
Det blir tajt, men jag får åka hem den 19:e.
Just idag känner jag mig inte ett dugg taggad. Jag hoppas att det kommer.
Eftersom allt känns skit nu så gör väl skolan de med. Men det ordnar sig.

Pär kommer om några veckor i alla fall.
Sen åker vi hem å börjar om. Han & Jag.
Jag tror allt kommer kännas bättre när jag får komma iväg på dagarna.
Skaffa lite kompisar å ha ett eget liv. Det blir nog bra.
Blir det inte bra med skolan så får vi väl flytta hem hit några månader å se om de funkar bättre.

Fy vad jag är negativ. Men va faan ska man göra då.

Idag kommer Jenny & Livia hit! Ska bli riktigt mysigt å roligt!
Tror faktiskt att jag ska anstränga mig å baka något gott! Ja, till Jenny å mig i alla fall. Livia är lite för liten än.. Hon tycker nog bättre om mammas bröst ett tag till..

Igår var jag en sväng på Warfsholm å kollade in Eldkvarn. Såg bara slutet dock, men jag tror det var ungefär samma sak som att se hela konserten, dom blir lite tjatiga. Men har ni inte hört "Pojkar, Pojkar, Pojkar.." så tycker jag att ni ska ta hem den, för fy fanken vad den är bra. En sån låt som man inte kan sitta still till..
Sen var vi inne i baren å tog en öl, mamma, pappa, syrran, mammas kusin å hans sambo. Riktigt trevligt faktiskt!
Och hela tiden gick jag utan både keps å sjal å visade min härliga stubb på huvudet! Jag är modig jag!

That's it for now..






Visste ni förresten att jag är tops-beroende...? Minst 2 gånger om dagen topsar jag mina öron...

Idag blir det en sväng bort till Svensson's (Moster med man å barn).
Deras diskmaskin fungerar nämligen inte nu IGEN. Och hör å häpna! Det är bara jag, Emilia Johansson, som kan fixa den, den lyder nämligen bara mig när den strejkar.
Så igår ringde min 15-åriga kusin å sa (med värsta målbrottsrösten då såklart, och inte ett dugg engagerad egentligen) : Ehhh.... Mamma sejja att du ska komme å göre nån ehhhhh.... handpåläggning på diskmaskinen....
Och man ställer ju upp! Det är inte varje dag jag kan nåt som dom inte kan fixa själva därborta!
So, Emilia come's to rescue!



Tycker förresten att fler borde anmäla sig på donationsregistrets hemsida.
Det är JÄTTELÄTT att skriva i vad man vill och inte. Så slipper ens anhöriga tänka på det sen!
Så nu gör ni det allihopa tycker jag! Tänk på era anhöriga! Och att ni faktiskt får som ni vill!
WWW.LIVSVIKTIGT.SE


Anmäl er nu!

AHHH!!! JAG VILL SJUNGA!!!!!!!

Jag blir galen. Jag längtar så till jag får stå med ett helt band å bara sjunga ut mina känslor i en mikrofon.
Det finns inget mer i hela världen jag skulle vilja göra mer än att sjunga några låtar en kväll på Warfsholm.
Jag längtar så mycket att det svider i mig. Jag skulle kunna börja gråta för att det inte går.
Tänk om jag bodde här. Då hade jag kunnat sjunga i pappas band. Det skulle vara lycka för mig. Ren lycka.
Det kniper i magen när jag tänker på att det skulle kunna fungera om jag bodde här. Varför bor jag inte här?

Tillslut kom blodbadet. 7 veckor sen förra gången. Kanske att kroppen börjar bli normal igen..(?)


Jag vill sjunga.

Det GÅR faktiskt att titta på Formel 1. Om man verkligen, verkligen anstränger sig. Och man måste titta från start, annars tappar man bort sig. Sen måste man ha en favorit som man hejjar på, annars kan man lika gärna lägga ner. Idag hejjade jag på Lewis Hamilton. Han var snygg och låg sist. Det blev liksom bättre när han låg sist, för då kunde han ju inte bli dåligare, och så fort han körde om nån så blev det i alla fall lite spänning.
Jag är stolt över att ha sett på Formeil 1 i över en timme. (Ja, ni ska ju inte tro att jag orkade se klart...!)

Idag har jag städat ur hela förrådet. Dammsugit, skrubbat golvet och burit in alla saker som jag var tvungen att bära ut!
Jag är duktig jag! Eller varför inte citera Gessle, (min absoluta favorit...) "Jag är en händig man"? URK!


For now..



Lewis Hamilton. Dagens Favorit.

Tyckte det var dags att fräscha upp lite. Jag har ju ändå börjat mitt nya liv!! Tänk vad lite färg kan göra! 

Var somsagt på Docenterna igårkväll. En helt underbar kväll! Och en jättebra spelning! Det var lite för lite folk för att få dendär speciella känslan, men det gjorde ju att spelningen blev mer personlig istället. Det kändes som om bandet såg oss, var och en.

Idag kom ytterligare en gammal lärare hem till mig och kramades.
Även hon hade suttit med tårar i ögonen och lyssnat på min berättelse på radion. Det verkligen värmer mig i hjärtat. Det värmer i hjärtat när man får se hur många som egentligen bryr sig om en. För jag har många, såå många. Och många som jag inte trodde att jag hade. 

Just nu håller jag på med ett projekt. Inget jag kan säga, men om jag verkar lite frånvarande så är det för att jag tänker. (För ovanlighetens skull.. Jo, jag vet att ni tänkte det!!!!)

I eftermiddag ska jag till Eksta och grilla med Anders & Linda. Ska bli jättekul! Har längtat länge!
Till kvällen blir det kalas. Calle, Magnus och Emil har fyllt/fyller år. 23, 31, 22. Mina kusiner. Mina pojkar.

Med Johnny Cash i bakgrunden, The Ring of Fire (June Carter), lever jag mitt liv. Å bara njuter, verkligen NJUTER.
Men vad annars? Jag är ju jag. Utan hjärntumör. 







 Johnny Cash.

Hej alla vänner!

Kvällen ska gå åt till DOCENTERNA!!
Dom ska spela på Warfsholm ikväll å jag är så himla laddad! (Trots huvudvärken som jag försöker förtränga..)
Såg dom på Tv4 Nyhetsmorgon i februari nångång, det var helt kalasbra!
Pappa köpte mig skivan som jag fick i present, å så ser jag på Warfsholms hemsida att dom ska komma å spela där i sommar! Är det inte helt fantastiskt!!?
Sen ringde dom ju från Umeå å bad mig komma på en gång, och jag var helt säker på att jag skulle missa konserten.. Men Docenterna eller huvudvärk, morfinsprutor, 20 stygn i huvudet och rullstolsåkande..?
Klart jag åkte å opererade mig!
Så nu när jag kom hem så får jag veta att dom inte spelat ännu! Då blev jag ungefär SÅÅÅÅÅ glad!

Så ikväll är det dags! Docenterna, Here I come!

P.S
För er som missat detta underbara band, så är det dom som först gjorde "Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv..." Ja, ni vet.. Det är dock en av de sämre låtarna.
D.S

Ja, kära vänner.
Dags att berätta om operationen då...

3 Juli.
Hade åkt upp till Umeå i bil med mor & far, Pär mötte oss när vi kom fram.
Jag å Pär fick ett rum å mamma & pappa ett eget.
Så den natten var ju inte någon man kunde klaga på.. =)

4 Juli.
Kl. 10:30 Läggs jag in på Neurologavdelningen.
Dom tar en massa blodprover, vi får möta personalen som ska ha hand om mig under operationen.
100 frågor ställs för att allt ska gå så smidigt som möjligt.
På kvällen får jag duscha i ett medel som ska sterilisera hela kroppen så att jag inte ska få någon infektion.
Efter 20:00 får jag varken äta eller dricka.

5 Juli.
Samma dusch görs igen på morgonen.
Ingen frukost.
Å nu är det dags att vänta, eller som den manliga sköterskan sa: Nu är det dags för den roliga leken, den som kallas Vänteleken.
12:00 Åker jag ner till operationssalen. Jag får andas in sövningsgas och slocknar ganska fort.

Vid 17:30 vaknar jag inne på NIVA (NeurologIntensivVårdsAvdelningen) och tror att någon har hängt upp mig i håret. För SÅ ont gjorde det i hårbotten.
Bredvid mig sitter Pär, Mamma och Pappa med tårar i ögonen. Men jag bara lèr...
HELA tiden fick jag mer å mer morfin, så jag var egentligen ganska glad. Jag kommer ihåg att jag var irriterad för att jag somnade om hela tiden. Jag ville ju prata med mamma å dom. Men icke!
Törstig var jag också, men ingen dricka. Det enda dom kunde erbjuda var en bomullstuss doppad i vatten som jag fick bita på.. Fy!

På natten tvingade jag dom att ta bort katetern, jag höll på att bli galen på att det skavde hela tiden. Så efter lite tjat fick jag gå på toaletten alldeles själv, och det gick ju bra, även om det var lite vingligt..
Dagen efter kom jag in på Neurologavdeningen igen. Sen var det vanligt "sjukhusliv" i en vecka..

Så var det, det gick hela tiden framåt, och nu sitter jag här hemma på Gotland igen.
Oskadd.

Tack Olivecrona för att du är sån expert på hjärnor!

Jo, så är det..
Idag var en kvinna från Radio Gotland och intervjuade mig om min sjukdomshistoria.
Kl.15 idag ska dom sända det i något program som heter Eter.
Hon tyckte att jag var sååå bra på att berätta och hon sa att jag nu skulle vara beredd på att resterande media skulle höra av sig, eftersom det var en såååå bra story. Ja, hon sa faktiskt story.
Så nu ska det ut. Hela världen ska få veta allt som hänt mig, och jag berättar med glädje. Med riktig glädje berättar jag om allt jag gått igenom. Jag vill att varenda en ska få veta vilka skitar det finns!

Om ni nu missar radioprogrammet så gå in på sr.se och så kollar ni in gamla program som gått på Radio Gotland...!

Puss & Kram!

Jajjemen. Jag lever och är tillbaka på Gotland.
Ska snart berätta mer om operationen.

Men nu vet ni att jag lever och att jag är tillbaka på ön.

Puss & Kram.